Ladugårdslandet blir Östermalm

16 och 17-hundratalsbebyggelsen på en här delen av Stockholm  var blandad:  trähus, stenhus, en eller två våningar. Oftast gulfärgade, omgivna av trädgårdar och odlingslotter. Många av byggnaderna var malmgårdar med anknytning till militärväsendet. Invånarna var  ofta hantverkare. Många av husen användes som sommarställen. Ladugårdslandet var också ett uppskattat utflyktsmål.

På 1800-talet börjar den nya tiden

Denna backiga, leriga, kullerstensbelagda stadsdel fick det nya namnet Östermalm.
Snart skulle byggandet ta fart – med hjälp av industrialiserad byggteknik fick bebyggelsen ett helt nytt utseende. Nu blev vägarna farbara tack vare att permanent vatten och avlopp, el och gasledningar kunde läggas ned i gatan.
Foto hämtad från skriften: Livgardet  Stockholm, av Sven Lagerberg

En nya stadsdel växer fram

Den nya stadsdelen Östermalm präglas i hög grad  av 10- och 20-tals arkitekturen.
Här kom  nationalromantikens byggnader  med tegelfasader, med sparsam dekor, småspröjsade fönster, burspråk  och rikt skulpterade portaler. Många entréer har riklig dekor i  seccoteknik. Taken försågs ofta med glaserat tegel. 20-talsakitekturen skiljer särskilt ut sig genom de släta putsade fasaderna, ofta med  dekor i
klassicistisk stil – friser, lisener frontoner.

 

Militären  

Den militära närvaron på Ladugårdslandet var påtaglig, med flera regementen, samt exercis- och övningsfältet Gärdet. I mitten av 1800talet skedde en omfattande
ombyggnad av stadsdelen men den militära närvaron fortsatte även efter stadsdelens omdaning till Östermalm.

Foto: Övning i hindergården i början på 1890-talet.
Platsen i nuvarande korsningen av Banérgatan/Valhallavägen.

Från skriften: Livgardet i Stockholm, av Sven Lagerberg

synligt mellanrum

A

Tiden innan “Carlaplan”

Ladugårdslandstullen, som låg placerad där nuvarande Karlaplan ligger,  uppfördes på 1670-talet och fungerade
bland annat som tullstation för skärgårdsbor som sökte sig till stadens torg för att sälja varor. Tullen kallades även Hökens port, efter Lars Johan Höök. Han var Karl XI:s djurgårdvaktare och hade sin stuga i Djursborg vid tullen. Området på andra sidan tullen kallades vid slutet av 1600-talet och på 1700-talet för “Yttersta mörkret”.

Utsikt över Ladugårds tull, nuvarande Karlaplan 
Foto: Stockholms stadsmuseum. Fotograf: Okänd

Vid tullen fanns två tullstugor. Den ena byggdes 1828, medan den andra var äldre.
Tullen drogs in på 1860-talet och tullstugorna revs 1896 i samband med att Karlaplan anlades.

Grindstugorna vid Ladugårdslands Tull strax före rivning
Foto: Stockholms stadsmuseum. Fotograf: Okänd

A

Karlaplan

Karlaplan som stjärnplats har sitt ursprung i Lindhagenplanen från 1866. Förebilden med en stjärnplats och därifrån utstrålande alléer kom från bland annat Place de l’Étoile i Paris. Karlaplan började anläggas 1896 med gräsmatta och buskar på den tidigare Ladugårdslandstullens plats, även kallad Hökens port, efter Karl XI:s djurgårdsvaktare Lars Larsson Höök, som hade sin stuga här. Senare hovjägmästare hade sin bostad i Djursborg.

År 1886 planterades de första träden på “Carlaplanen”, som den då hette. 1905 fick dock en del av de nyplanterade lindarna bytas ut på grund av en gasläcka i marken.

En planeringsskiss upprättat av Stockholms parkavdelning
1917 visar en liten cirkelformad grönanläggning utan fontän.
Bild: Stockholms stadsarkiv

 

 

 

 

 A

Under första världskriget kompletterades planteringen med bland annat kastanjer och popplar. Under första världskrigets nödår uppläts gräsmattan för grönsaksodling, bland annat fanns här kål, som ett fotografi från 1917 illustrerar.
Foto: Stockholms stadsmuseum. Fotograf: Malmström, Axel 

A

Karlaplan anlades på 1880-talet efter franskt mönster och
utformades som en stjärnplats. Fem gator möts i Karlaplan.
Här ett foto från 1919.
Foto: Stockholms stadsmuseum. Fotograf: Heurlin, G
 

 

 

 A

Parkavdelningens ursprungliga förslag med gångvägar och rabatter i traditionell stil bearbetades i slutet av 1920-talet av arkitekt Ragnar Hjorth.

Hans förslag med en stor cirkulär bassäng och en fontän godkändes av skönhetsrådet och gatunämnden.
1930 började den 1100 m² stora fontänbassängen anläggas, som ligger något försänkt i förhållande till kringliggande gatunivå.

Bild: Vykort Famgus

 

Osynligt mellanrum